Rent hus
Vid den här tiden på året, med jul och allt i antågande, är det säkert många som städar en hel del. Inte sällan hör man städning nämnas som en betungande, tråkig plikt. Därför vill jag uppmuntra till att titta in i städningens djupare dimensioner, så att denna utbredda men underskattade aktivitet, med flera dolda kvaliteter, kan få upprättelse.
Att städa är till exempel alltid en godtagbar ursäkt för att skjuta upp eller undvika andra aktiviteter. Antingen vi är för lata för att träna, för enstöriga för att umgås eller för oinspirerade för att göra något kreativt, behöver vi inte ens erkänna det för oss själva. Det är bara till att börja vika kläder, torka diskbänken eller dammsuga. Den som städar syndar inte. Man kan inte anklaga någon som städar för att vara lat eller asocial, inte ens sig själv.
Att städa är en idiotsäker undanflykt. Alltid. Det blir nämligen aldrig helt färdigt. När hela huset är rent på ytan, kan man gå djupare i processen; rensa i byrålådor, köksskåp och garderober. Man kan putsa fönster, ljusstakar och skor, man kan sortera viktiga papper, plastpåsar och sopor. Om städningen på skåpsnivå mot förmodan skulle bli färdig, kan man alltid gå vidare och städa på elektronisk nivå. Det är där man organiserar mappar i datorn, lyssnar igenom all sin musik och gallrar ut bland vännerna på facebook. Och blir vi färdiga med detta, har huset garanterat hunnit bli rörigt igen under tiden.
I denna oändlighetsaspekt av städningen ligger en av dess andra kvaliteter: städning är meditativt. Vi vet allihop att om vi torkar upp smulorna från köksbordet idag, kommer det att ligga nya smulor där i morgon. Vattnar vi blommorna idag, är de torra igen senare i veckan. Och sängen, oavsett hur bäddad den är, kommer ohjälpligen att återigen i morgon se ut som om någon sovit i den. Detta kan vid en första anblick verka deprimerande. Men som så ofta i det lilla, kan vi se det stora: detta är livets betingelser. Enda möjligheten att se städningen som meningsfull, är att uppskatta aktiviteten i sig själv och det faktum att det blir rent nu, för en aldrig så kort stund. Att se städning som en process i ständig rörelse.
Städning visar oss även vem vi är och vad vi värdesätter i livet. För det första: varför, när, hur mycket och med vilken attityd städar vi? Antingen vi aldrig städar eller vi som i första exemplet städar som en flykt från andra aktiviteter, säger det något om oss. För det andra: när jag står med ett objekt framför mig - en dammtuss, en räkning, ett brev, en vas, en jacka, en facebookkontakt - tar jag ett avgörande. Är detta något jag vill ha i mitt liv? Är detta något som tar eller ger energi åt min tillvaro? Känner jag mig glad, neutral eller beklämd när jag ser på det? Om det enda jag någonsin gör med det är att flytta runt på den när jag städar, är det kanske tid att kasta eller ge bort den.
Ännu en aspekt av städning är att det skapar plats. Plats på diskbänken, plats på bordet, plats på golvet. Men ofta även i överförd betydning; vi skapar plats inombords när vi gör rent. När vi avlägsnar sådant vi inte längre behöver, såväl fysiskt som mentalt, skapas utrymme där något nytt kan ta form. När vi har för mycket är det som om vi ägs av sakerna, ju fler saker ju mer finns där att städa i och hålla reda på. Så för den som ovanpå julstädningen har stress kring vilka julklappar som ska köpas till vem, överväg om det bästa du kan göra för vederbörande verkligen är att lägga fler saker till dennes liv.
Kanske är det snarare plats som ska till. Eller lite hjälp med städningen.
Man behöver ju inte berätta att man gör det för sitt eget nöjes skull.
*